Drygt tio år efter Mary Shelleys välkända ”Frankenstein” kom hennes roman ”Den sista människan”. Även om den inte har påverkat senare litteratur lika påtagligt som ”Frankenstein”, så har den haft ett såväl direkt som indirekt inflytande. I år fyller denna dystopiernas föregångare 200 år.
Mary Shelley (1797-1851) var blott 18 år gammal när hon sommaren 1816 började skriva ”Frankenstein: eller den moderne Prometeus”, och bara 20 år när romanen gavs ut första gången 1818. I ”Frankenstein” utforskar Shelley djupa, sammanflätade teman, som människans strävan efter kunskap, ansvar och skuld, utanförskap och ensamhet, identitet och mänsklighet samt natur kontra vetenskap. Den på många sätt mästerliga romanen kan tolkas som en varning för teknologiska framsteg utan moral, vilket gör den skriande aktuell än i dag.
”Frankenstein” anses av många vara den första science fiction-romanen. En del pekar dock på att det finns flera äldre verk med spekulativa inslag som kan ses som tidiga former av science fiction-berättelser. Bland annat skrev den grekiske intellektuelle satirikern och kulturkritikern Lukianos om rymdresor redan omkring år 160. Och både Thomas Mores ”Utopia” (1516) och Jonathan Swifts ”Gullivers resor” (1726) innehåller element som kan betraktas som science fiction.
