Varje år klagas det i medierna på ”Sommar i P1”-programmen: för många tragiska barndomar, för lättviktigt, för dålig dramaturgi.
Jag inser vad kritiken handlar om: Större delen av oss i den massmediala världen tror att vi själva skulle kunna göra ett väl så intressant program som flertalet utvalda. Formulerat i ett av Epoch Times dagliga visdomsord: ”När människor är fyllda av avund nedvärderar de allt, oavsett bra eller dåligt.”
Efter att ha hört en handfull program från årets produktion är undertecknad:










