Hesiodos är en av västerlandets mer betydelsefulla författare. I samlingsboken ”Theogonin & Verk och dagar” ges en introduktion till den grekiska mytologin och den livskänsla som låg bakom den. Med litterär skärpa avhandlas allt från människans jordiska lott till vårt universums uppkomst.

Den tyske filosofen Immanuel Kant skrev: ”Två saker fyller sinnet med ständigt förnyad och tilltagande beundran och respekt, ju oftare och mer ihållande reflektionen ägnar sig åt dem: stjärnhimlen över mig och morallagen inom mig.” Vart vi än vänder oss i världslitteraturen bekräftas att denna beundran och respekt är central hos människosjälen. Inte minst är detta påtagligt när man läser den grekiske författaren Hesiodos, som levde för cirka 2 700 år sedan och alltså var samtida med Homeros, vilket gör honom till en av västvärldens äldsta bevarade författare.

Bokförlaget Faethon gav för en tid sedan ut en samlingsvolym med hans två verk ”Theogonin” och ”Verk och dagar”, i översättning av Ingvar Björkeson. Den förstnämnda boken kan sägas vara grundad i en beundran för stjärnhimlen, den sistnämnda för morallagen. Låt oss börja uppe bland stjärnorna, eller snarare: innan några stjärnor fanns. Hesiodos skriver nämligen att det första som existerade var Chaos, det vill säga ett slags urmateria. Denna urmateria – eller ”arche” – kom senare att uppta de så kallade försokraterna, men även för en människa i vår moderna vetenskapsorienterade värld är denna idé lätt att relatera till, med våra teorier om en ”big bang” och liknande.