DN:s ledarskribent Max Hjelm är stolt över Stockholmsregionens framgångar och är övertygad om att om hela Sverige ska leva behöver Stockholm frodas. Jag är också stolt över Stockholm men inser att stolthet kräver perspektiv. Att Stockholm skulle vara självförsörjande bygger på en illusion. Övriga landet levererar både resurser och legitimitet till huvudstaden som är helt bidragsberoende.
Vi har en otroligt fin huvudstad. Jag gillar verkligen Stockholm och det är fantastiskt att The Economist kallar Stockholm för Europas nya ”capital of capital”. Det är bra när Stockholm får glänsa. DN:s ledarskribent Max Hjelm är också lyrisk, han hyllar Stockholmsregionen i en ledare. Det är en lovsång till staden som evig tillväxtmotor, till en region som står för 43 procent av Sveriges ekonomiska tillväxt. Över 500 bolag har noterats på Stockholmsbörsen de senaste tio åren. Slutsatsen är tydlig: det är dags att sluta dalta med landsbygden och i stället konsekvent satsa på storstaden. Hjelm frågar; ”Varför vågar ingen stå upp för det uppenbara? Det är i huvudstaden med omnejd tillväxten sker, det här är regionen som behöver vidareutvecklas. För om hela Sverige ska leva, måste Stockholm frodas. Och omvänt: Om Stockholm nyser, får hela Sverige en förkylning.”
Jag delar alltså stoltheten över Stockholm, men stolthet kräver också perspektiv. För varje framgångsrik börsnotering, varje ny stadsdel och varje innovationskluster finns ett Sverige utanför huvudstaden som bär upp systemet. Det är där skatteintäkterna breddas, där samhällskontraktet förankras och där Stockholms roll som nationell huvudstad får sin legitimitet. Hyllningen av storstaden bygger på en illusion av självförsörjning. Stockholmsregionen är inte en fristående motor, utan ett nav i ett nationellt system där resten av landet levererar både resurser och legitimitet. När politiken konsekvent prioriterar urbana investeringar och låter landsbygd och mindre regioner förfalla, skapas en upplevelse av övergivenhet. Det är så polarisering uppstår – inte mellan stad och land av naturen, utan genom politiska vägval.
