Det ligger en magi över djupa skogar. Man kan ana sig till att det finns något annat där ute som man bara uppfattar i ögonvrån. En sådan plats är Tiveden, gränsområdet mellan Västergötland och Närke. Här har både folk och folktro frodats genom århundradena, ofta utom synhåll för dem som hade makten.
Som en barriär mellan Västergötland och Närke, och inte minst mellan Götaland och Svealand, ligger den skogrika bergstrakten Tiveden, ibland kallad gudarnas skog, detta till följd av en av teorierna kring namnets ursprung: ”Ti” som i ”Tyr”, ”ved” som i ”skog” – med andra ord, guden Tyrs skog. En annan teori är att de som en gång gav detta område dess namn menade ”Twiveden”, som i ”den tudelade skogen”. Varför man skulle ha uppfattat skogen som delad i två finns det däremot ingen som vet.
Området spänner över fem kommuner – Laxå, Askersund, Gullspång, Töreboda och Karlsborg – men har ingen fast avgränsning. I väster når Tiveden sjön Skagern, och i öster följer den Vätterns västra strand. Mot norr och söder är gränserna något svårare att identifiera, men allmänt ses sjön Viken som Tivedens södra gräns. Området är också indelat i Stora Tiveden och Lilla Tiveden, där det förra anses sträcka sig mellan sjöarna Unden och Skagern och det senare mellan Unden och Vättern. Men indelandet slutar inte här. Lilla Tiveden är i sin tur indelat i Sjötiven, som löper längs Vätterns strand, och Urtiven, som sträcker sig mot Unden. Inne i Urtiven, som i en rysk docka, finns slutligen det som ursprungligen hette Görtiven, uttalat med hårt G. Detta sista område döptes dock om när man efter andra världskriget ville locka turister, och kallas än i dag för Trolltiven.
