För första gången går Socialstyrelsen ut med nationella riktlinjer för besvär i klimakteriet. Drabbade kvinnor ska få bättre rådgivning och mer information om hormonbehandling.

Sju av tio kvinnor i åldrarna 45–60 år upplever någon form av klimakteriebesvär med symtom som vallningar, sömnstörningar, humörsvängningar, minskad sexuell lust, ledvärk, hjärndimma och problem med urinvägarna.

Men många av dessa kvinnor blir förbisedda av vården, enligt Maja Österlund, Socialstyrelsens projektledare för riktlinjerna:

– Jag tror att kvinnor både har upplevt ett dåligt bemötande och ett dåligt omhändertagande. Kvinnorna kan ha lyft fram symtom och visat på ett behov av stöd och insatser från vården, som de inte har fått.

Därför är den viktigaste punkten i riktlinjerna att höja kunskapsnivån i primärvården.

– Vården behöver kunna ta hand om personer som har klimakteriebesvär. Det kan ju få stora konsekvenser om man inte förstår att det handlar om klimakteriet, utan behandlar enskilda symtom. Man behandlar en nedstämdhet med antidepressiva mediciner eller huvudvärk med värktabletter och så vidare, säger Maja Österlund.

Kan hjälpa fler

Riktlinjerna pekar också på vikten av att informera om hormonbehandling – systemisk menopausal hormonell behandling (MHT).

– Det är inte upp till oss att avgöra om en kvinna behöver hormonbehandling, men vi tror att fler skulle vara hjälpta av att få hormonbehandling om man vill och kan få det.

I riktlinjerna skriver Socialstyrelsen att MHT behöver följas upp regelbundet, men att de symtomlindrande och förebyggande effekterna väger tyngre än risken för bröstcancer.

– Lindrade symtom kan naturligtvis göra jättemycket för individen, men behandlingen minskar också risken för benskörhet senare i livet, säger Maja Österlund.

Var tredje oförberedd

En tidigare kartläggning har visat att var tredje kvinna i klimakteriet inte var förberedd på omställningen och eventuella besvär.

– Det har tyvärr varit tabubelagt och något man inte har pratat om. Det är först på senare år som vi ser att det har blivit mer pratbart. Men fortfarande är det många med besvär som inte vet att det finns hjälp att få. Den okunskapen tror jag också tyvärr har påverkat vården, säger Maja Österlund.