Det är tydligt att det kommande riksdagsvalet står mellan två block som driver en diametralt olika och väsensskild ekonomisk politik. En av stöttepelarna är schablonbeskattningen på ISK, i folkmun känd som ”ISK-skatten”. Det är skadligt, inte bara för hushållen utan också för AB Sverige. Det menar författaren och analytikern Cristofer Andersson.
För alla svenskar som sparar och investerar är 2012 ett år som har gått till historieböckerna. Under den moderatledda regeringen infördes ISK under finansminister Anders Borg, en sparform som gjorde det enklare för alla och envar att investera. Bort med sparande av kvitton och blanketter på gjorda affärer – allt sköttes automatiskt av banken och Skatteverket. Du kunde och kan än i dag alltså överföra pengar från ett vanligt lönekonto till ISK och sedan köpa och sälja precis hur mycket du vill utan något pappersarbete. I kombination med svenskarnas höga intresse för aktie- och fondsparande, teknikens utveckling och nätmäklarnas frammarsch har det lett till att över 4,2 miljoner invånare i dag har ett ISK.
Detta är inget som ska ses som något trivialt, tvärtom. Genom att det är enkelt att spara och investera blir svenska hushåll ekonomiskt starkare, men de blir också en del av AB Sveriges frammarsch. En stark hushållsekonomi möjliggör inte bara oxfilé på en vanlig tisdag, utan också trygghet. Vetskapen om att det finns pengar när tvättmaskinen går sönder eller bilen vägrar starta, ger en lugnare vardag och bättre nattsömn. Ett gott kapital kan även göra att man vågar säga ”nej” till chefen, byta jobb eller skola om sig.
ISK har varit en sådan succé att EU tittar på Sverige med avundsjuka ögon. Sedan drygt två år tillbaka arbetar man för att införa en liknande struktur i flera EU-länder och därmed ge näringslivet tillgång till cirka 10 biljoner euro som i dag ligger på vanliga och lågavkastande bankkonton, varav omkring 3 biljoner i Tyskland. I Polen börjar en sådan modell gälla den 1 januari 2027. Utfallet är gynnsamt för alla parter; bolagen får riskkapital för att växa i den globala konkurrensen, medan investerarna får ta del av resan genom stigande aktiekurser.
Att EU intresserar sig för den svenska sparformen är ett kvitto på hur viktigt, och inte minst bra, ISK är. Därför är det beklagligt att det rödgröna blocket vill försämra villkoren för svenskar som tar ansvar genom att spara till bostaden eller pensionens guldkant.
När ISK infördes var det med ambitionen att spelreglerna skulle vara långsiktiga och stabila. I stället för att betala 30 procent skatt på varje realiserad vinst skulle man betala en årlig schablonskatt (ISK-skatt). Den beräknades utifrån statslåneräntan den 30 november året före beskattningsåret. Schablonintäkten motsvarade då statslåneräntan, utan några påslag eller extra procentenheter, och beskattades därefter med den vanliga kapitalinkomstskatten på 30 procent.
Om statslåneräntan exempelvis uppgick till 2 procent blev den effektiva skatten 0,6 procent av kapitalet. Var statslåneräntan i stället 0,5 procent blev skatten endast 0,15 procent. Konstruktionen var därmed enkel och transparent. Schablonskatten följde automatiskt ränteläget, vilket innebar att den steg när räntorna var högre och sjönk när räntorna föll – helt utan behov av politiska beslut om att förändra själva beräkningsmodellen. Därtill kunde inget parti hävda att ett annat parti hade höjt eller sänkt skatten för att vinna populistiska poäng.
Låt människor spara, investera och bygga ekonomisk trygghet.
Mellan 2012 och 2015 fungerade allt som det skulle och fingrarna i syltburken lyste med sin frånvaro, men 2016 började sylten att locka den rödgröna regeringen. Nämnda regering höjde skatten genom att ändra formeln till statslåneräntan plus 0,75 procentenheter. Därefter hann det knappt gå två år innan påslaget höjdes med ytterligare 0,25 procentenheter, vilket gav statslåneräntan plus 1 procent. Ett ”golv” – men inte ett tak(!) – infördes och därmed var den ursprungliga konstruktionen förändrad. Högst sannolikt skedde dessa ändringar för att en majoritet av världens länder, inte minst Sverige, hade låga och i flera fall negativa räntor, vilket således gav en låg schablonskatt. Notera här att man inte drog tillbaka förändringarna när vi hade rekordhöga räntor 2022–2023.
Det kan låta som små förändringar, men i takt med ett växande kapital blir det stora summor för spararna att betala. Därtill finns ett mer övergripande problem. När staten först uppmanar människor att ta ansvar för sin framtida ekonomi och sedan ändrar spelreglerna när räntenivåerna är ogynnsamma för staten och när kapitalet växer uppstår ett förtroendeproblem. Den som sparar långsiktigt måste kunna lita på reglerna.
Poängen är inte att sparare ska slippa bidra, utan att människor som avstår konsumtion och sparar av redan beskattad arbetsinkomst inte ska straffas, de ska tvärtom hyllas. Ett ekonomiskt starkt hushåll är positivt för AB Sverige, då det blir mindre beroende av eventuella bidrag och annan ekonomisk stöttning. Därmed kan staten fördela pengar på andra viktiga områden, såsom välfärden, skolan och rättsväsendet.
I dag är de första 300 000 kronorna på ISK skattefria. Det är bra, men än bättre vore att riva upp alla revideringar och återgå till hur det var 2012. Samtidigt vill Socialdemokraterna införa en tredje beskattningsnivå för större ISK-innehav, medan Vänsterpartiet vill sänka den skattefria nivån till 50 000 kronor och låta vanlig kapitalskatt gälla över två miljoner kronor. Det handlar alltså inte bara om skattesatsen, utan om vilken riktning Sverige ska ta.
Ett brett privat ägande är bra för Sverige. När vanliga löntagare äger aktier och fonder blir de delägare i företag som investerar, anställer, forskar och betalar skatt. Eget kapital blir samtidigt en stötdämpare när livet bjuder på en ekonomisk käftsmäll, samt minskar beroendet av staten och bankerna.
Samtidigt som politiker säger att vi måste ta större ansvar för vår pension och privatekonomi riskerar de att göra det mindre attraktivt att faktiskt bygga upp ett kapital. Varje ändring skickar budskapet att långsiktighet bara gäller tills staten upptäcker ytterligare miljarder att hämta.
Europa försöker få sina medborgare att investera mer. Sverige har redan en stark spar- och aktiekultur. Vi borde utveckla det som fungerar, inte göra det till en slagpåse. Rör därför inte ISK. Låt människor spara, investera och bygga ekonomisk trygghet. För ytterst handlar detta inte om några tiondelar i skatt, utan dels om en möjlighet att skapa sig ett tryggare liv, dels om tillit till att den som tar ansvar för sin egen framtid också kan lita på att staten håller sin del av överenskommelsen.
Cristofer Andersson
Författare och analytiker
