SD:s bussreklam togs ned efter förarnas protester. Bönder, småföretagare och landsbygdsbor som drabbas av politiska beslut möts sällan av samma lyhördhet. Svensk politik präglas av ett växande avstånd mellan dem som formulerar den moraliska normen och dem som får betala för den.
Tumultet i valrörelsen fortsätter. Behandlingen av Sverigedemokraternas valaffischer på bussar i Göteborg är demokratiskt bekymmersam. Efter att ett tjugotal bussförare uppgavs ha sjukskrivit sig i protest mot SD:s affischer om återvandringsbidraget togs reklamen ned. Förarna ska inte behöva försvara budskapet på bussens utsida, men anställda kan heller inte få vetorätt över vilka riksdagspartier som ska få annonsera.
Nästan varje politiskt förslag oroar någon. Om 20 småföretagare protesterade mot Socialdemokraternas affischer om slopat karensavdrag därför att reformen riskerar att hota deras verksamheter – skulle reklamen då tas ned? Naturligtvis inte. De skulle uppmanas att bemöta politiken med argument och röstsedlar. Varför gäller inte samma princip när reklamen kommer från SD? Det handlar inte om att uppskatta budskapet utan om lika demokratiska spelregler.










