Kan du simma, lille vän? Nu hotas barns simkunnighet av att badhus bommas igen.
Runtom i landet läggs nu en massa mindre, lokala simhallar ned. För dyra att renovera, enligt kommunerna, som i stället ofta satsar på stora anläggningar i anslutning till en sportarena i centralorten. Det gör att barn får längre till simhallen, och att det blir knepigare för skolor att arrangera simundervisning.
Det skapar stora problem, enligt Veronica Hejdelind, som skrivit en rapport om simhallar och dess roll i samhället för tankesmedjan Arena Idé.
Barn från glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden blir särskilt utsatta då de små simhallarna försvinner, förklarar hon.
– Vi ser att simkunnigheten sjunker, säger Hejdelind.
Göran Bertilsson på Svenska Livräddningssällskapet bekräftar bilden. Även om simkunnigheten i Sverige generellt sett är bra ser de nu oroande luckor.
Skolan ansvarar
Skolan har ansvar för att barn lär sig simma senast i årskurs sex.
– Det ingår i läroplanen, för att få betyg i gymnastik ska man vara simkunnig. Lik förbannat ser vi att många ungdomar passerar skolsystemet utan att kunna simma, säger Göran Bertilsson.
Veronica Hejdelind berättar att tusentals elever slingrar sig igenom grundskolan utan att kunna simma. 2022 var andelen med godkänt betyg i simkunnighet 93 procent.
– Men de procenten som inte blev godkända blir drygt 8 000 elever, och så ser det ut varje år. Dessutom finns ett stort mörkertal, säger hon.
Skolornas bristande simundervisning är en fråga om resurser, konstaterar Hejdelind. De bedriver inte så ofta riktig simundervisning, utan nöjer sig med att kolla om eleverna kan simma. Ibland får till och med eleverna själva intyga att de är simkunniga, berättar Göran Bertilsson.
För sent
Fast att ha krav på att elever ska kunna simma först i årskurs sex är väl sent, påpekar Veronica Hejdelind. Årskurs tre vore ett bättre mål.
– Ju längre man väntar med att lära ut simkunnighet, desto svårare blir det, enligt simlärare som jag intervjuat för rapporten. Det ideala vore att barn får börja redan i förskoleklass, säger hon.
Båda upplever att det framför allt är barn från socioekonomiskt utsatta områden, ofta med invandrarbakgrund, som har sämre simkunnighet.
– Resursstarka familjer kan sätta barnen i simskola, men om man kommer från en kultur där simkunnighet inte är prioriterad så blir ofta inte så, säger Hejdelind.
Statligt omtag
I vårt badande land blir det ett utanförskap att inte kunna simma, konstaterar hon.
– Om alla utom en i ett sällskap badar, då blir det ett utanförskap. Det här är en viktig välfärdsfråga, en demokratifråga, säger Hejdelind.
Hon tycker att samhället ska ta simkunnighetsfrågan på allvar, och utreda den på nytt. Den senaste utredningen gjordes 1954, och då slogs det fast att simkunnighet är viktig för både kropp och själ. Efter det, på 60- och 70-talen, byggdes en massa små badhus. Det är de som nu tjänat ut som läggs ned i stor utsträckning.
– Det behövs ett statligt omtag, vi vill få igång en debatt om simhallarna. Nu byggs de helt på marknadens villkor, men då finns inte samma prioriteringar och behov som hos det offentliga, säger Veronica Hejdelind.
