När Nasa i början av 1960-talet planerade ett nytt, ambitiöst rymdprogram efter Mercury, sökte man efter ett namn med mytisk och inspirerande tyngd. Abraham Silverstein, ansvarig för bemannade rymdprogram, föreslog ”Apollo”, efter den grekiska solguden som färdades med sin vagn över himlavalvet.
Silverstein förklarade senare sitt val med att namnet var kraftfullt, poetiskt och passade ett projekt som skulle färdas genom rymdens tomrum till andra världar. Det godkändes snabbt, och bar med sig en aura av både antik visdom och teknologisk framtidstro.
Spelade Nasa månsten, sax, påse när man skulle avgöra vem som skulle få äran att ta de första stegen på månen? Nej, långt ifrån – tänk härifrån till månen.