I slutet av 2025 infördes en ny möjlighet för myndigheter att dela sekretessbelagd information i syfte att förebygga brott och stoppa felaktiga utbetalningar. Reformen har passerat relativt obemärkt, men aktualiserar en större och svårare fråga: var gränsen bör dras mellan skyddet för individens integritet och allmänhetens behov av insyn, säkerhet och rättssäkerhet. Det menar professor emeritus i civilrätt Torsten Sandström.

Tidöregeringen har – tyvärr under medial tystnad – gjort en mycket lovvärd insats för spridning av väsentlig samhällsinformation. Detta i syfte att få svenska myndigheter att bättre ta tillvara allmänhetens behov. I slutet av 2025 infördes nämligen en rätt för myndigheter att bryta mot dittills rådande sekretess (10:15a i Offentlighets- och sekretesslagen, OSL). Syftet är att sprida offentliga uppgifter som kan förebygga eller hindra brott. Tillika för att stoppa att en felaktig skatt, avgift eller utbetalning av bidrag beslutas av det allmänna. Tanken är att främja utbyte av upplysningar myndigheter emellan. Utan tvekan ökas härmed samhällets möjligheter att komma åt brott och fuskande. Den vidgade offentligheten har även potential att spara stora pengar åt skattebetalarna.

Det som sker bör enligt min mening ses som ett första steg i nedmontering av rådande svenska lagsystem om sekretess in absurdum. Märk dock att de föreslagna reglerna enbart rör information som tar sikte på brottslighet och ekonomiskt fusk av olika slag.