Det finns ingen brist på drivmedel i Frankrike. Ändå saknar en av nio mackar drivmedel. Hösten 2021 inträffade något liknande i Storbritannien. Några mackar stängde på grund av en lokal brist på tankbilschaufförer – bristen hade uppstått till följd av hanteringen av Brexit och covid-19. När nyheten nådde medierna dröjde det inte länge förrän drivmedlet tog slut på hundratals mackar. Det fanns ingen brist på bensin i Storbritannien. Det fanns bara en brist på mackar med bensin.
Under pandemin 2020 tömdes svenska butiker på torrvaror och toalettpapper, trots att livsmedels- och processindustrin försäkrade att produktionen räckte gott och väl. Toalettpappersjätten Essity producerade tre miljoner toalettpappersrullar per dag: ”Tror folk att covid-19 är en magsjukdom??” twittrade en av företagets pressekreterare. Gemensamt för fallen är att bristen sällan ligger i produktionen utan i distributionen.
När konflikten mellan USA och Iran eskalerade steg olje- och drivmedelspriserna. Prisutvecklingen ledde till kraftigt ökade vinster för oljeföretag som franska Total Energies (Total). Det politiska trycket att beskatta dessa ”övervinster” växte under våren. Frankrikes premiärminister Sébastien Lecornu uppmanade i maj företaget att införa ett generöst (läs: lågt) pristak på drivmedel, vilket bolaget också gjorde. Totals vd Patrick Pouyanné har bekräftat att bolaget införde pristaket under politiskt tryck: ”Om en skatt införs kommer vi att dra våra slutsatser, och Total kommer då inte längre att tillämpa några pristak.”













