Aldrig förr har den arrangerande staden så tydligt varit en av spelens allra största stjärnor. Bilderna från OS i Paris satte verkligen staden och dess historia i centrum. Här ger Epoch Times sportskribenter sina reflektioner efter spelen.

Truls Möregårdh rankades 26 inför OS och lämnar Paris som tia och med två OS-silver. Foto: Laurie Dieffembacq/Belga Mag/AFP via Getty Images

OS-drottningen Sydney McLaughlin-Levrone satte världsrekord på
400 meter häck. Foto: Hannah Peters/Getty Images
Gunnar Persson

Gunnar Persson, krönikör
Ett OS utan politik är en utopisk tanke. Sanningen är ju att själva instiftandet av de moderna olympiska spelen var en politisk handling i och med att amatöridealet hyllades från första början. Med andra ord var deltagandet reserverat för dem som hade råd att ”sporta” på sin fritid. Att evenemanget skulle vara till för överklassen sades aldrig rent ut. Men man behövde inte läsa särskilt långt mellan raderna för att förstå det. De som tjänat pengar på sin idrott var inte välkomna och så var det länge.
Men i takt med att årtiondena gick och de olympiska spelen växte i omfång blev evenemanget en spegel av sin tid. Första gången det brände till var i Melbourne senhösten 1956, när vattenpolomatchen mellan Sovjetunionen och Ungern blev en blodig reflektion av Sovjets nyliga invasion av Ungern.