I Kampala 1976 följde jag ett gammalt reporterråd och tog in på stadens dyraste hotell – utan att ana hur märklig vistelsen skulle bli.
Kvällstidningarnas på femtio och sextiotalen mest beundrade reporter hade allt: en klatschig byline (Börje Heed), utseende som reportern i en Hollywoodfilm (slips, mustasch och hatt). Han fick de stora jobben, och när jag blivit en utryckande reporter till krig och världshändelser gav han mig rådet:
”Välj det billigaste rummet på det dyraste hotellet. Det är där du hittar världspressen – dina kolleger som ger dig storyn.”











