En avskärmad filmstjärna
Greta Garbo anlände till Hollywood som ett löfte, och lämnade som en legend. Det som skiljde henne från mängden var inte bara hennes utseende och rolltolkningar, utan en osviklig egensinnighet som satte henne i ständig kontrast till Hollywood-kulturens förväntningar. Redan tidigt markerade hon avstånd till allt som hörde stjärnstatusen till: autografer, intervjuer, premiärer, ja, tutti … hon vägrade! Time Magazine placerade henne långt senare på en lista över de mest tillbakadragna kändisarna någonsin, just för att hon konsekvent sade nej till det som skulle göda en karriär i Hollywoods maskineri.
När hennes kontrakt med MGM skulle omförhandlas i början av 1930-talet blev det tydligt hur hon spelade sina kort. Filmbolagscheferna ville styra hennes roller, men Garbo markerade sin självständighet och yttrade lakoniskt: ”Jag tror att jag ska åka hem till Sverige.” För MGM var hotet reellt. Hon var redan deras största kassako och symbol, och tanken på att förlora henne till hemlandet fick dem att ge efter. Resultatet blev ett nytt kontrakt som inte bara gav henne rekordhög ersättning, utan också något ovanligt i den tidens Hollywood: rätt att själv påverka vilka roller och projekt hon ville göra.