Reduktionsplikten är ett exempel på dålig klimatpolitik. Den är dyr, ineffektiv och orättvis. Den gynnar klimaträkenskaperna snarare än klimatet. En sänkt elskatt är ett bättre alternativ och skulle direkt stärka kalkylen för att köra på el i stället för på diesel. Den ger faktisk utsläppsminskning som effekt, inte bara ett bokföringsknep.
Det talas nu om regeringens klimatmisslyckande. Men när vi tittar på vad som faktiskt hänt med utsläppen 2024, visar det sig att en stor del av det så kallade misslyckandet beror på en enda sak: att reduktionsplikten sänktes. Naturvårdsverket konstaterar att utsläppen från transportsektorn ökade med nästan en fjärdedel, och att detta i huvudsak beror på politiken kring reduktionsplikten. En representant för Naturskyddsföreningen utropade ironiskt att detta var ”årets julklapp”.
Men då måste frågan ställas: Om ett så kallat klimatmisslyckande består i att man avskaffar ett styrmedel som varken är rättvist, effektivt eller skalbart, är det då ett verkligt misslyckande? I mina ögon, inte.













