Det krävdes ett fullt skytte i det avgörande stående. Och det klarade Martin Ponsiluoma – som tog OS-guld i jaktstarten i Antholz.
– Det var mycket känslor. Det här är något man drömt om, säger han.
När den ledande fransmannen Émilien Jacquelin sköt bort sig på sista skyttet tog Ponsiluoma chansen.
Svensken missade bara ett skott på hela loppet och var sedan iskall i det sista skyttet. Han satte alla skott och fick ett försprång som var ointagligt.
– Jag var jäkligt nervös fram till första mellantiden, det var mycket känslor där och svårt att fokusera på skidåkningen, säger Ponsiluoma, insvept i en svensk flagga.
– Jag är otroligt stolt över det jag gör i dag. Jag tycker att jag gör precis vad jag vill, jag går in och skjuter offensivt, är väldigt fokuserad hela vägen och till slut så får man lite kant-in, så det betyder mycket.
Guldet, den första svenska skidskyttemedaljen i OS, kommer efter att de svenska skidskyttarna kritiserats för att ha skjutit bort medaljchanser och inte varit snabba nog på skidorna.
”Borde passa mig bra”
Ponsiluoma kände dock ingen press inför jaktstarten.
– Jag kände när jag vaknade i morse och det var lite vind, då tänkte jag att, ja det här borde passa mig bra då det borde kunna bli en del bom.
”Den mest välförtjänta olympiska mästaren någonsin”, skrev sambon och skydskytten Hanna Öberg på Instagram och lade ut en bild på sig själv med tårar i ögonen. Timmarna efter Ponsiluomas guldlopp skulle hon själv ut och jaga medalj – vilket slutade med en åttondeplats i damernas jaktstart.
Gläds med hela laget
Även för landslagstränaren Johannes Lukas var guldet känslosamt – delvis av personliga skäl.
– Det är det enda lopp som min hela familj är här för. Det är 15 personer från München som knappt har sett någon skidskyttetävling eller något OS, och de kom alla i dag och stod bredvid mig där ute i spåret. Så ja, det blev faktiskt några tårar, säger han.
Han gläds åt Ponsiluoma, men kanske ännu mer åt alla runtomkring som ingår i det blågula landslaget.
– Alla sliter så brutalt hårt varje dag. Vallarna är här klockan fyra på morgonen. Vi har fyra coacher som åker minst 25 kilometer varje dag. Vi har fysioterapeuter som jobbar timme efter timme. Det är för alla dem som inte står här (på arenan) någon gång, för dem ville jag ha medaljen, säger Lukas.
Silvret gick till Sturla Holm Lægreid från Norge och bronset till Émilien Jacquelin från Frankrike.
