Äntligen har damfotbollen börjat att tas på större allvar.
Men på sina håll lever det förklenande pjåsket kvar vilket gör att spelarna inte bedöms som de proffs de är.
Sannolikt är det bara en tidsfråga innan damerna möts av samma respekt som herrarna. Ju förr desto bättre.
Det innebär naturligtvis inte att den individuella skickligheten eller spelstandarden någonsin blir på samma nivå utan att damerna ses som proffs – inte som flickspelare vilka efter förluster ska ha tröstande klappar på huvudet.
Tröstande klappar och ord görs självklart av omtanke men visar ändå på en bristande respekt.