Opinionsmätningar är en del av modern politik. Men hur pålitliga är de? Efter år av felbedömningar och avslöjanden om fabricerade mätningar finns det anledning att fråga sig om de inte ibland bidrar till att skapa den verklighet de påstår sig beskriva, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
Det brukade heta lögn, förbannad lögn och statistik. Och till det bör vi lägga opinionsmätningar. Sådana har nämligen länge varit ett verktyg för partier för att utforma strategier, välja kandidater och fördela kampanjresurser. För medier är det ett sätt att förklara det politiska läget och skapa dramatik. Vem leder? Vem tappar? Eller som det heter på engelska – the horse race!
Mätningar mäter dock inte bara åsikter. De kan också bidra till att forma dem. Om medier rapporterar att en kandidat är chanslös kan väljare, kampanjarbetare och finansiärer börja tro på det, och det kan leda till att kampanjbidrag uteblir, entusiasmen försvinner och väljare stannar hemma. Omvänt kan en kandidat som beskrivs som en trolig vinnare locka både mer pengar och nya anhängare – och opinionsmätningar kan därmed bli självuppfyllande profetior.











