I ”Människan är ett mirakel” slår författaren Björn Ranelid och fysikern Ulf Danielsson sina huvuden samman. Resultatet blir en bok som berättar om många fantastiska ting i tillvaron. Recensenten saknar en verklig dialog och ett större allvar inför de etiska frågorna.

I Ulf Danielssons och Björn Ranelids bok ”Människan är ett mirakel” korsas essän, självbiografin och dialogen. Upprinnelsen till boken är att de möts på Bokmässan 2024, och trots sina olika ämnesområden – Danielsson är fysiker och Ranelid författare – förenas de i en förundran över vår verklighet. I 118 kapitel tecknas en bild där det är ett under att finnas till: att kunna se stjärnhimlen, att lyssna till musiken, att tala med orden och att älska den andre. Men här finns även meningsskiljaktigheter mellan dem, vilka Danielsson sammanfattar med följande ord: ”Du väljer Guden, jag väljer gåtan.”

Redan i barndomen fascinerades Danielsson av stjärnhimlen, och även om rymden är gåtfull är den möjlig att lära känna. I ett flertal starka scener väver han samman sitt liv med sitt gebit, som när han beskriver hur hans storebror dog innan Danielsson själv blev till. Han kommer alltid att ha denna storebror, men kausaliteten som ligger till grund för vår tillvaro omöjliggör att de någonsin skulle träffas. Ranelid skriver i sin tur om den tinnitus som han fick som barn, något som tvingat honom till en konstant medveten närvaro.