Det påstås ibland att all humor åldras. Men kvalitet står sig även när det gäller humor.
Först efter Birgitta Anderssons bortgång läste jag att det var hon själv som bett Hasse & Tage att till henne i ”Gula hund” skriva en monolog där hon fick vara riktigt oförskämd.
Hon fick representera blomsterhandeln Gladiolusen. Frågor som ”Är det till att känna liket noggrant eller ska man slänga ihop en krans lite hipp som happ?” skulle inte ens ”Terese i kassan” kunna häva ur sig 60 år senare.











