Ibland lyssnar jag på panelen i ”Godmorgon, världen!” Deltagarna presenteras; varannan vecka deltar två från det borgerliga laget och en från vänstern, sedan två från vänstern och en från högern. Så varvar de det. Programledaren levererar aktuella frågor. Det är ett statiskt upplägg och innan debatten ens har börjat kan jag räkna ut vad ledarskribenterna ska svara. Det blir nästan aldrig några överraskningar.
Jag har suttit i panelen själv i många år. Förmodligen var vi också då förutsägbara, men debattklimatet var annorlunda, det var helt okej och inte ovanligt att vi kritiserade de egna partierna. Ledarsidorna var mer en plats för debatt och analys än för att föra fram partipolitiska åsikter. I dag är det märkligt att så många ledarsidor kallar sig ”oberoende”, ”obundna” eller ”partipolitiskt oavhängiga”. Men vad betyder egentligen oberoendet om argumenten och slutsatserna gång på gång följer det egna politiska partiet. I sina sämsta stunder blir ledarskribenterna partiernas stand-in i journalistiska paneler.
Jag undrar vad ledarsidorna är oberoende från? Det räcker inte att partikansliet saknar telefonnummer till ledarsidans ansvarige, eller att denne inte träffar partiets representanter över en middag. Jag minns KG Bergström som på sin tid hävdade att en journalist inte ens skulle ta en kaffe och ostmacka med en partiledare. Vad är skillnaden mellan en oberoende borgerlig ledarsida som argumenterar för Tidö och en Tidöpolitiker som argumenterar för Tidö? Någonstans måste skillnaden finnas och den borde märkas just i förmågan att överraska läsaren, bryta med den egna sidan och pröva även motståndarens argument. Oberoendet måste med andra ord gå att upptäcka i det som faktiskt skrivs och som sägs i paneler. Annars blir debatten ointressant och inte minst förutsägbar.
