Den spanska republiken föll när politiska motståndare demoniserades, valresultat inte accepterades och våldet tilläts ersätta det demokratiska samtalet. Erfarenheterna från 1930-talets Spanien rymmer en varning också för Sverige 2026: demokratin kan inte försvaras genom att dess begrepp förvrängs och dess spelregler åsidosätts.
År 1931 föll monarkin i Spanien, den så kallade andra republiken infördes som fick ett abrupt slut 1936 när ett inbördeskrig bröt ut. De fem år som den andra republiken varade illustrerar att en demokrati inte överlever om dess ledare inte har ett demokratiskt sinnelag och också upprätthåller lag och ordning. Vad som menas med ett demokratiskt sinnelag illustrerades under andra republiken: att inte ljuga om motståndarna och att acceptera att dessa regerar om de vinner val. En snedvriden användning av begreppen demokrat och fascist samt hot och våld var centrala drag under de fem åren.
Ett kommunalval hölls i april 1931 där monarkisterna vann. I de större städerna vann emellertid partier som förklarat sig republikanska. I den situationen avgick kungen och lämnade landet. De monarkistiska partierna försvarade inte sin valvinst utan lämnade över makten till en liten grupp republikaner som ett par månader tidigare hade försökt göra väpnat uppror men misslyckats.
