Sveriges Natomedlemskap innebär ett säkerhetspolitiskt skifte i fråga om hur vi organiserar vårt försvar och inte minst vad gäller kärnvapenfrågan. Två experter pekar på att Sverige nu måste förstå och påverka avskräckningen inifrån alliansen. Det här är den åttonde delen i artikelserien om Sveriges försvar. Läs den första delen här.
Medlemskapet i Nato förändrade inte bara försvarsplaneringen och de militära samarbetena. Sverige är nu också en del av världens mest betydelsefulla kärnvapenallians.
I slutrapporten från Kungliga Krigsvetenskapsakademiens projekt SV-A-R beskrivs kärnvapenfrågan som en av de mest genomgripande förändringarna i svensk säkerhetspolitik sedan kalla kriget. Från att länge ha varit en fråga som Sverige kunde förhålla sig till på avstånd har kärnvapen blivit en del av landets säkerhetspolitiska verklighet.
Rapporten konstaterar att Sverige befinner sig i ett paradigmskifte där militär styrka, avskräckning och maktbalans fått större betydelse än under alliansfriheten.
Lars Wedin, kommendör, tidigare verksam i marinen och analytiker i strategiska frågor, har skrivit rapportens sammanfattande del och ägnar ett kapitel åt svensk kärnvapenpolitik.
– Som medlem av Nato måste vi kunna hantera kärnvapen ur ett strategiskt perspektiv, säger Lars Wedin till Epoch Times.
Han fortsätter:
– Vi ska inte skaffa egna kärnvapen, men vi kommer att vara med i den styrande grupp som diskuterar Natos kärnvapendoktrin, Nuclear Planning Group (NPG).
Tidigare diskuterade Sverige kärnvapen främst ur ett nedrustningsperspektiv eller, under kalla kriget, som en försvarsfråga vid ett sovjetiskt angrepp. Som Natomedlem hamnar Sverige i stället inne i den strategiska planeringen.
– Så det är en helt ny fråga, säger Wedin.
Lars-Erik Lundin, tidigare diplomat, ambassadör och säkerhetspolitisk expert, har arbetat med kärnvapenfrågor i omkring fem decennier. Han började på UD 1976, arbetade i 20 år med frågorna på departementet och därefter 15 år inom EU, bland annat som EU:s ambassadör i Wien. Han ledde även den svenska kärnvapenförbudsutredningen 2017–2019.
