En nyligen antagen kinesisk lag om ”etnisk enhet” väcker stor oro bland landets minoriteter. De fruktar att den kommer att användas för att utplåna deras särart, förfölja dissidenter i exil och även för att försöka skrämma och pressa Taiwan.

Nationella folkkongressen, Kinas rent ceremoniella lagstiftande församling, antog den 12 mars en lag som föreskriver att mandarin – landets utsedda gemensamma nationella språk – ska användas för utbildning och undervisning vid alla skolor och utbildningsinstitutioner i hela landet. Folkkongressen har hittills aldrig röstat ner något förslag som partiet har lagt fram för den.

Hankineser utgör i dag över 90 procent av Kinas befolkning. Landet är också hem för 55 officiellt erkända etniska minoritetsgrupper, som har bott där i tusentals år och har sina egna kulturer, dialekter och i vissa fall även språk.

Det styrande Kinesiska kommunistpartiet (KKP) presenterar åtgärden, ”lagen om främjande av etnisk enhet och framsteg”, som ett sätt att bygga upp ”en grundläggande förståelse för nationens gemensamma språk och skrift”. Den ska gälla från förskolan och uppåt.

Lagen slår fast att medborgarnas inlärning och användning av nationens gemensamma språk och skrift ”inte får hindras av någon organisation eller individ”.

Den föreskriver också att om minoriteters språk och skriftsätt behövs för att utfärda dokument i enlighet med lagar och förordningar ”ska en version på statens gemensamma språk och skrift tillhandahållas samtidigt med versionen på minoritetsspråket”.

KKP avgör hur lagen ska tolkas och om man bryter mot lagen.

Liang Wen-chiehBiträdande minister i Taiwans råd för fastlandsfrågor

Lagen, som träder i kraft den 1 juli i år, slår också fast att organisationer och individer utanför Kina som begår handlingar som syftar till att undergräva ”etnisk enhet” eller skapa ”etnisk splittring” kommer att hållas juridiskt ansvariga.

Utöver detta står det att ”staten respekterar och skyddar inlärningen och användningen av minoritetsspråk och skriftsystem” – något som kritiker ifrågasätter.

Kelsang Gyaltsen, ordförande för den tibetanska stiftelsen Tibet Religious Foundation of His Holiness The Dalai Lama i Taiwan, menar att lagstiftningen officiellt kodifierar den kinesiske ledaren Xi Jinpings assimileringsideologi till ett rättsligt bindande ramverk, trots att den påstår sig skydda inlärning och användning av minoritetsspråk och skriftsystem.

– Peking kommer att hävda att dessa lagar har diskuterats ingående med forskare, men det är i själva verket statliga akademiker som inte kan representera allmänhetens eller etniska gruppers röster, säger han till Epoch Times.

Gyaltsen säger att bristen på tydligt särskiljande språk fungerar som en juridisk fasad för KKP:s angrepp på inhemska kulturer, språk och religioner i flera regioner med minoritetsbefolkning, något som pågått under lång tid. Till exempel har regimen länge begränsat tibetanska barns möjlighet att tala sitt modersmål genom att prioritera internatskolor, där barnen sällan får åka hem.

U.S. Commission on International Religious Freedom, en oberoende amerikansk organisation, skriver i sin årsrapport för 2025 att regimen har begått ”kulturellt folkmord” mot tibetanska buddister.

I Xinjiang, en autonom region i västra Kina som också kallas Östturkestan, har regimen spärrat in minst en miljon uigurer i ett omfattande nätverk av interneringsläger. Flera länder har kallat den repressiva kampanjen för folkmord.

Den nya lagstiftningen fungerar, enligt Gyaltsen, som ett formellt godkännande av intentionen bakom den här sortens tvångsåtgärder.

– Det som KKP har gjort i dessa autonoma regioner har länge väckt skarp kritik från västliga demokratier, och efter att lagen antagits kommer myndigheterna i dessa regioner att ha lättare att intensifiera sitt förtryck och använda den här rättsliga grunden för att helt assimilera minoriteterna.

Till skillnad från Hongkong och Macao, som styrs av sina egna grundlagar, saknar Kinas fem autonoma regioner, såsom Tibet, fortfarande specifika riktlinjer för självstyre. Det ger KKP möjlighet att använda den nya lagstiftningen för att ta ett fastare grepp om dessa områden.

– Sedan lagen om regional etnisk autonomi antogs på 1980-talet har inga detaljerade regler gällande självstyre för de här regionerna antagits eller utfärdats, men KKP driver nu igenom den här lagen för att helt kontrollera dessa befolkningar, säger Gyaltsen.

I artikel 10 i lagen står: ”Frågor som rör etnisk enhet och framsteg får inte påverkas av utländska krafter.”

”Alla handlingar som sker under förevändningar såsom etnicitet, religion eller mänskliga rättigheter för att förolämpa och nedvärdera, begränsa och undertrycka eller infiltrera och undergräva Kina ska resolut motarbetas.”

Samtidigt som lagen fokuserar på att främja etnisk enhet utvidgar den också sin räckvidd till Taiwan genom att föreskriva insatser för att stärka ”taiwanesiska landsmäns känsla av tillhörighet, identifikation och stolthet över det kinesiska folket” samt känslan av ”att vara kines”.

I bestämmelserna ingår också att man ska upprätthålla ”det kinesiska kommunistpartiets övergripande ledarskap, hissa den stora fanan för socialism med kinesiska särdrag” och ”följa marxism-leninismen, Mao Zedongs tankar och Deng Xiaopings teori”.

Lagen har väckt stor oro i Taiwan, eftersom Liang Wenchieh, biträdande minister i Taiwans råd för fastlandsfrågor, den 12 mars sade att lagstiftningen har ambitioner bortom Folkrepubliken Kinas territorium.

Liang nämnde att Li Yanhe, en Taiwanbaserad redaktör från Gusa Publishing, greps av kinesiska nationella säkerhetsmyndigheter i mars 2023. Han påpekar att alla som tolkar historien på sätt som inte godkänns av KKP riskerar rättsliga konsekvenser för att ha ”uppmuntrat separatism”.

– Vi är oroliga för att termerna i lagen är vagt definierade och kan omfatta ett brett spektrum av situationer. KKP avgör hur lagen ska tolkas och om man bryter mot den, och detta gäller inte bara kinesiska medborgare utan även historiker, författare och religiösa ledare i andra länder.

De vagt formulerade bestämmelserna i denna lag möjliggör obegränsad politisk expansion.

Ilshat H. KokboreUigurisk politisk kommentator

Ilshat H. Kokbore, en uigurisk politisk kommentator, tror att Kina utan tvekan kommer att använda den nya lagstiftningen för att angripa Taiwan.

– Eftersom Peking aktivt marginaliserar Taiwan på den globala scenen, samtidigt som man hotar med militär annektering, kommer KKP att använda den här sortens lagar som vapen för att hota öns demokratiska system, säger Kokbore till Epoch Times.

Kokbore tror att Peking kan komma att utnyttja åtgärden för att straffa pro-taiwanesisk opinionsbildning och tysta grupper som främjar öns suveränitet.

– De vagt formulerade bestämmelserna i den här lagen möjliggör obegränsad politisk expansion. Det innebär att Kina kommer att använda den för att slå ner på Taiwans förlag och nyhetsmedier som betonar en distinkt taiwanesisk identitet.

Gyaltsen anser att lagstiftningen skapar en fälla för taiwanesiska medborgare.

– Detta är extremt farligt för taiwaneser, eftersom allt agerande för Taiwans sak, oavsett var det skett, kan användas som bevis för att gripa dem när de reser till Kina för affärer eller andra aktiviteter, säger han.

Kokbore menar att lagstiftningen kriminaliserar allt beteende som anses skadligt för ”etnisk enhet”, vilket ger regimen rättslig grund för transnationellt förtryck mot aktivister i exil.

– Även om jag är amerikansk medborgare kan Peking hävda att mitt engagemang för uigurernas och Östturkestans självständighet bryter mot lagen och straffa mig på grund av var jag föddes, säger han.

Enligt Gyaltsen kan regimen rikta in sig på etniska minoriteter enbart för att de till exempel lär sig sitt modersmål utanför Kina, även om de inte öppet förespråkar autonomi eller självständighetsrättigheter.

– Människor som lever i exil kanske inte går ut på gatorna för att protestera, de kanske bara undervisar i tibetanska i sina värdländer, men KKP kan potentiellt använda lagen för att kriminalisera dem i framtiden.

Han bedömer att starkt motstånd från väst tillfälligt har avskräckt KKP från att gripa människor i andra länder via hemliga polisstationer som verkar på utländsk mark. Regimen har i stället fått förlita sig på att hota dissidenters släktingar i Kina.

– Om personer som bor utanför Kina protesterar mot kinesisk gruvdrift i Tibet kommer Peking att använda denna lag för att rikta in sig på deras familjemedlemmar på hemmaplan, sätta dem i fängelse för uppdiktade anklagelser som ”uppvigling till omstörtning” eller ”separatism mot nationen”, säger han.

– Den kinesiska regeringen tvingar igenom den här lagstiftningen för att eliminera alla fristäder för dissidenter, vilket skapar en extremt farlig situation för diasporagrupper.