Satsningen på de gröna näringarna i norra Sverige framställdes som det största som har hänt sedan den industriella revolutionen. Regeringen Löfven såg Northvolt som en nyckel till att minska klimatförändringarna och skapa hållbara gröna jobb. Sveriges industriella omställning till koldioxidneutralt skulle skapa en stark ekonomi och inte minst göra oss till vägvisare. Oppositionen stod bredvid och applåderade, med undantag av SD som uttryckte ”viss skepsis”. 

I medierna, som var helt koncentrerade på bevakningen av klimathotet, var batterifabriken och det koldioxidfria stålet också vägen till framgång. Deras positiva syn på Northvolt bottnade i att Sverige skulle positionera sig som en ledare inom hållbar teknologi och grön omställning. Northvolt framställdes ofta som en framtidsvision för svensk industri.

Enigheten om de gröna satsningarna i norr var total; det var den svenska traditionen om konsensus som steg fram och satte upp spelreglerna för vad vi skulle tycka och tänka om Northvolt, Peter Carlsson och Harald Mix. Socialdemokrater som Anders Sundström och Thomas Östros spelade stor roll. Sundström investerade och Östros fixade riskkapital från Europeiska centralbanken. Som grädde på moset blev vi en av EU:s viktigaste aktörer. Northvolt har också ingått i EU:s gröna omställning och var ett av dess strategiska projekt för att stärka batteriproduktionen och skapa fler jobb. För EU är batteriproduktionen en nyckelindustri, framför allt när det gäller att komma ifrån beroendet av Kina.