Den 29 september infaller den helige Mikaels dag, en högtid som förr var stor i Sverige men som alltmer fallit i glömska. Vi påminner oss om ärkeängeln Mikael genom att titta närmare på fyra verk ur konsthistorien som på olika sätt behandlar denna säregna bibliska gestalt.
I det svenska bondesamhället var Mickelsmäss en av de största helgerna. Liksom påsken är ett sätt att uppmärksamma vårdagjämningen lyfter Mickelsmäss fram höstdagjämningen. Mässan var ett tillfälle för skördefest och inledningen till tändandet av ljus under vinterhalvåret, men i och med industrialiseringen har dagen bleknat i det kollektiva medvetandet och inte bevarats på samma sätt som de andra årstidernas motsvarande traditioner i form av påsk, midsommar och jul. Dagen infaller den 29 september och firas inom såväl katolicismen som den ortodoxa kyrkan och protestantismen. Även inom antroposofin är det en stor högtidsdag, eftersom ärkeängeln Mikael betraktas som en symbol för anden som höjer sig över mörkret.
Vem är då denna ärkeängel? Han återfinns både i Gamla och Nya testamentet. I Daniels bok kommer han till israeliternas undsättning när de strider mot perserna, och det spås att han ska komma igen under tider av nöd som ”inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till”. Han är således inte bara en kristen gestalt, utan också en judisk. Han återfinns även i Koranen som en ljus kraft.












