Det säger något om tillståndet i den svenska mediedebatten när en nedlagd dejtingshow för pensionärer plötsligt beskrivs som en fråga om demokratins framtid. Men det är precis dit DN:s Björn Wiman vill ta oss. När Sveriges Television tvingas spara och program som ”Hotell Romantik” försvinner, antyds det vara en del av en utveckling som i förlängningen skulle kunna föra Sverige i riktning mot Ungern.
Det är inte analys. Det är skrämselpropaganda.
När ett nedlagt underhållningsprogram kopplas till ett påstått demokratiskt förfall handlar det inte om att förstå vad som sker, utan om att höja insatserna genom att spela på rädsla. Men när allt framställs som ett hot mot demokratin förlorar begreppet sin mening. Om allt är ett hot, då är inget det.










