Tiden är ett fenomen som vi till vardags tänker på som ”något som går”, och vars framfart vi moderna människor anser oss kunna mäta med hjälp av en klocka eller ett ur. Vi kan även observera ”tidens gång” utan hjälp av mätinstrument genom att iaktta hur solen visar sig på morgonen, försvinner på kvällen och återkommer nästa dag.
Inom det som kallas ”De sköna konsterna” har tiden som fenomen ofta till synes helt motsatta roller. Låt oss jämföra undergrupperna ”De bildande konsterna” – måleri, skulptur och arkitektur – med ”De ljudande konsterna” – poesi och musik.
Målaren och skulptören kan samla ihop tiden och låta sina verk, i ett enda ögonblick, uttrycka något som egentligen sker under ett tidsförlopp. Vi kan uppleva fenomenet i exempelvis den senhellenistiska Laokoongruppen eller Rafaels ”Skolan i Aten”.











