Kommuner drar sig för att utan motkrav ge hemlösa en egen bostad, trots att metoden varit framgångsrik i kampen mot hemlöshet. Orsaken är inte bara bostadsbrist utan även moralism, enligt forskare.

John Arthur Ekebert försökte att få ett boende genom det som kallas ”bostad först”, men fick inte plats. Det är en modell där den som är hemlös får ett eget boende utan att andra krav ställs än att hyran ska betalas i tid och att man inte stör grannarna.

– Socialen borde se mer till att man har en bostad än på missbruket och vara lite mer humana, säger Ekebert.

Han bor nu i stället i en försökslägenhet, enligt den traditionella boendetrappan. Här ställs krav på den boende att vara drogfri eller gå i behandling och ett återfall innebär att han förlorar boendet och får börja om längst ner i trappan igen.

”Försöker överleva”

– Jag har klättrat i den här trappan i flera år, men mina vänner har klättrat en eller två gånger och sedan orkar de inte, säger John Arthur Ekebert.

Han har bråttom iväg att möta redaktören för sin nya fotobok och säger själv att till skillnad från vännerna, har han varit motiverad att leva.

– De orkar inte börja om i trappan igen. De orkar inte mentalt, försöker bara överleva dagen, säger han.

I en ny utvärdering från Malmö har 87 procent av de som fått ”bostad först” i staden också blivit kvar i boendet. Modellen har fått liknande resultat både i svenska och internationella studier. Den har också visat sig avsevärt billigare än andra boendeformer.

”Är billigare”

Även Socialstyrelsen föredrar modellen framför exempelvis trappstegsmodellen. Trots det bor bara uppåt 150 personer i Sverige i dag enligt modellen, och trappstegsmodellen är fortsatt standardmodellen i kommunerna.

Samtidigt lever runt 34 000 personer i Sverige som hemlösa, enligt den senaste sammanställningen 2011. De flesta lever i tillfälliga boenden.

Det främsta skälet till att ”bostad först” inte sprids mer, menar de flesta, är på grund av den stora bostadsbristen. Men det är inte den enda förklaringen enligt forskare.

– Det finns fortfarande en stark tilltro till trappstegsmodellen och att krav och kontroll är nödvändiga i hemlöshetsarbetet, trots att det inte har stöd i forskningen, säger Arne Kristiansen, forskare vid Socialhögskolan i Lund.

”Viss moralism”

Han anser också att det finns ett visst mått av moralism i detta, om vem som har rätt till en bostad.

– En del tänker ungefär att ”man ska inte kunna få en lägenhet hur som helst” och de kan ha svårt att motivera att hemlösa ska få en bostad när samtidigt unga inte får det.
Han efterfrågar en nationell strategi, liknande sådana som finns i Kanada, Finland och Danmark.

– Man har i många år pratat om hur viktigt det är att arbeta med evidensbaserade metoder, och nu när vi har det, en metod som ger bra resultat och som dessutom sparar pengar, ja, varför använder ni den inte? undrar han.

(TT)

Bostad först och hemlöshet

Det fanns 2011 runt 34 000 hemlösa i Sverige. Enligt fältarbetare har antalet ökat sedan dess, i synnerhet bland kvinnor. ”Bostad först” finns i 14 kommuner. Flest boende finns i Göteborg (41) Stockholm (26) Malmö (21) Helsingborg (16) Örebro (14). I Helsingborg kostar en natt på ett vanligt korttidsboende i kommunen sju till åtta gånger mer än en natt i ett bostad-först-boende. En amerikansk psykolog, Sam Tsemberis, grundade modellen i New York under tidiga nittiotalet. I Finland och Danmark är modellen nationell strategi. I Kanada får ”bostad först” 50 procent av statens anslag mot hemlöshet. Källa: CAN, Lunds universitet, Socialstyrelsen, Housing First, Boverket.