Vi ska avrunda resonemangen om det jag kallat ”Den sterila musikens väsen” för denna gång med några konkreta exempel på den musikaliska minimalismens skapandeproblem: att mönstren tar överhand över den spontana impulsen.
Steve Reichs ”Piano Phase” från 1967 är ett tidigt och berömt verk inom genren – ett utmärkt exempel på problemet, och på det förrädiska med det.
Det förrädiska ligger i att det mönster på endast sex toner som verket bygger på, och som upprepas oerhört många gånger, endast aningen förskjutet i tid, rätt uppenbart har något slags spontan uppkomst. Spelar man igenom detta ”tema” några gånger kan man känna att det här är en attraktiv idé som har potential att vidareutvecklas till något slags bra musik med ett levande inre förlopp.