Staten har hittills betalat ut 42 miljarder kronor till höjda lärarlöner. Men pengarna har inte givit de önskade resultaten, enligt Riksrevisionens skarpa kritik.

– Vi ser inga tydliga tecken på att läraryrket har blivit mer attraktivt, säger projektledaren Vivika Halapuu.

Riksrevisionen har granskat de två statliga satsningarna karriärtjänster och lärarlönelyftet som infördes 2013 respektive 2016.

Med en karriärtjänst kan en lärare avancera till förstelärare, med ett lönepåslag på minst 5 000 kronor i månaden. Lärarlönelyft på i genomsnitt 2 500–3 500 kronor kan gå till lärare som ses som ”särskilt kvalificerade”.

Unika satsningar

Satsningarna är unika på svensk arbetsmarknad och regeringarnas motiveringar var att höja läraryrkets status, locka fler till yrket och behålla fler skickliga lärare i klassrummen.

Men målen har inte uppfyllts, summerar Riksrevisionen i sin granskning.

Visserligen har cirka fyra av tio i lärarkåren fått del av miljarderna, men yrket har inte blivit mer populärt. Intresset för lärarutbildningarna har inte ökat och andelen som lämnar yrket för att jobba med annat ligger kvar på samma nivå.

– Vi säger inte att pengarna är bortkastade. Det hade de varit om de inte ens hamnat hos lärarna. Men man har inte lyckats nå de övergripande målen, och det är det som är problemet, säger Vivika Halapuu.

Tanken var också att skolor med svåra förutsättningar skulle få lättare att rekrytera erfarna och rutinerade lärare. Men förstelärarna på dessa skolor har fortfarande kortare yrkeserfarenhet än på andra skolor, då rekryteringarna gjorts internt.

Projektanställningar

Riksrevisionen pekar på flera svagheter i upplägget. En är att många förstelärare får en tidsbegränsad tjänst.

– I intervjuerna säger huvudmännen att de projektanställer förstelärare för att lösa aktuella problem. Det skapar inte ett tydligt led i en karriärutveckling.

Kopplat till det är arbetsgivarnas osäkra förutsättningar – de vet inte om eller när statens pengar dras in.

Riksrevisionen landar i en uppmaning till regeringen att se om det finns andra vägar för att stärka läraryrkets attraktivitet.

– Vi kan inte uttala oss om vad det skulle kunna vara, men lärare själva lyfter exempelvis arbetsbelastning och andra arbetsmiljöfrågor. Man borde också ta reda på vad som påverkar gruppen som väljer att inte bli lärare, säger Vivika Halapuu.