Sex månader efter att USA och Israel inledde sin militära kampanj mot Iran är situationen en annan än det resultat som utlovades. Ingen är vinnare, och ingen är heller förlorare, vilket bäddar för en fortsatt osäker framtid för alla parter.
Kriget skulle enligt USA:s president Donald Trump ta fyra till fem veckor. I dag är huvudfrågan inte längre Irans kärnvapenprogram eller landets regionala nätverk av miliser och ”insurgents” – de ursprungliga målen är varken uppnådda eller säkrade – utan huruvida ett sund som var öppet innan kriget började över huvud taget kan öppnas igen. Frågan är om dagens situation utgör en försvagning av USA:s och Trumps ställning i regionen eller om det är en förhastad tolkning av en process som fortfarande kan vändas till amerikansk fördel.
Enligt Central Command (Centcom) är samtliga minor i Hormuzsundets internationella vatten röjda eller detonerade, och sjöfarten är officiellt öppen. Iran avfärdar det som propaganda. Fartygsdata ger stöd åt den iranska ståndpunkten snarare än den amerikanska. Trafiken genom sundet ligger på en bråkdel av normalnivån. I dag passerar endast enstaka fartyg per dygn, mot omkring 110–130 före kriget. Samtidigt förhandlar Oman och Iran bilateralt utan amerikansk delaktighet om en temporär transportkorridor och om fördelningen av intäkter från sundet. Enligt uppgifter från Islamiska revolutionsgardet (IRGC) har länderna redan enats om principer för intäktsdelning.











