Många förundrades den gångna veckan över hur den franska fotbollsstjärnan Kylian Mbappé kunde falla i sådan enorm onåd i Kina för ... Ja, för vadå? Något slags mem eller kommentar om Mao? Kanske att han kallade Mao för diktator? Även om det blivit mindre vanligt de senaste 15–20 åren så skapar den kinesiska regimen fortfarande emellanåt den här sortens incidenter. Och de förbryllar kanske mer nu, just för att de händer mer sällan.
Kinesiska kommunistpartiet (KKP) gör vissa saker på mer eller mindre samma sätt som alla andra regeringar i världen. Andra saker gör man på sätt som är för oss närmast obegripliga – både i bemärkelsen att vi saknar relevant information och att vi rent kulturellt inte kan förstå dem. Med ”kulturellt” avses här inte den kinesiska kulturen i någon bred, allmän bemärkelse, utan i högre grad den specifika ”partikultur” som totalt kommit att genomsyra Kina sedan partiets maktövertagande 1949.
Eftersom den kinesiska regimen i många yttre avseenden beter sig som vilken regering som helst är det lätt att glömma hur landet faktiskt styrs. Partiet är en överrock på precis allt i det kinesiska samhället, inte bara politiken. Samtidigt är partiet ingen monolit, utan består av människor och fraktioner som kämpar om makten, vilket blev tydligt av de många tomma stolarna på partiets toppmöte nyligen. KKP:s högnivåpolitik är en farlig verksamhet, och risken att bli ”utrensad” – utesluten ur partiet, åtalad och kastad i fängelse på livstid – är allestädes närvarande. Men vad det egentligen är som försiggår kan bedömare oftast bara spekulera om. Xi Jinping svarar inte på några frågor, om frågor över huvud taget ställs – kinesiska medier är också underordnade partiet.
