Det inträffar ett par gånger om året i New York: Manhattanhenge.

Storstaden har lånat beteckningen från den förhistoriska megalitiska stensättningen Stonehenge i sydvästra England där solstånd firas.

Men på Manhattan har stenstoderna ersatts av skyskrapor som vanligtvis skuggar solen. På tisdagen (28 maj) och onsdagen, strax efter klockan 20 lokal tid, riktar sig solens nedåtgående strålar precis mellan höghusens väggar och skiner upp kanjonernas gator.

Det inträffar även i mitten av juli, i år den 12 och 13.

Termen myntades 1997 av astrofysikern Neil DeGrasse Tyson som då var chef på stadens berömda Haydenplanetarium. Han hade deltagit i en vetenskaplig expedition ledd av Gerald Hawkins som för första gången kopplat Stonehenge med astronomisk observation.

Väl hemma upptäckte Tyson likheterna med hur solen sken rakt in i skyskrapornas öst-västliga dalgångar när den gick ned bakom Hudson river några kvällar om året, han skrev om det och sedan dess är Manhattanhenge ett begrepp i New York.