Det är inget unikt högerpopulistiskt att prata om klyftor och lyfta fram ”vi och dom” i samhällsdebatten. Arbetarrörelsens klassretorik har alltid mobiliserat kring ett vi – de utestängda i underläge mot makten. Samtalet om problemen är en förutsättning för att hantera dem inom ramen för demokratin.
Det råder ingen tvekan om att politiker som Trump och även andra högerpopulister talat om ”vi och dom” när de har sökt stöd av folket. SD använde sig av den retoriken för att komma in i riksdagen, och på senare tid har civilminister Carl Oskar Bohlin ofta använt sig av uttrycket för att visa på polariseringen och vad den betyder för samhället. Bland annat talade han om ”vi och dom” när det gällde kriminella. Det har fått vissa debattörer att hävda att Bohlin för samma retorik som på 30-talet då Hitler och Mussolini tog makten.
Ann Heberlein skriver i en krönika i Expressen att civilminister Carl Oskar Bohlins retorik ger henne kalla kårar. Bolin har ett antal gånger pratat om ”vi och dom”, och det är ytterst oroväckande enligt Heberlein. Hon anspelar på 30-talet. Just därför menar hon att det finns goda skäl att undvika en uppdelning av människor i tillhöriga (vi) och icke tillhöriga (dom). Hon ser det som ett steg mot avhumanisering som leder till att individer som tillhör den utpekade gruppen successivt förlorar sina rättigheter, för att slutligen berövas sitt värde som människor.
