loadingLudmila Engquist när hon meddelade att hon avslutade karriären som häcklöpare. Arkivbild. Foto: Björn Larsson Ask/TT
Ludmila Engquist när hon meddelade att hon avslutade karriären som häcklöpare. Arkivbild. Foto: Björn Larsson Ask/TT
Nyheter

Ludmila Engquist: ”Min sista chans att berätta”

Isac Lifvakt/TT

Hon var häckdrottning med hela svenska folket. Men Ludmila Engquist försvann snabbt ur rampljuset efter sin dopningsskandal. Nu berättar Engquist, som är svårt sjuk i cancer, för första gången sanningen om skandalen i en ny självbiografi.

– Jag vet inte hur länge jag lever. Det här kan vara min sista chans att berätta. Det skulle kännas fel att dö och försvinna utan att ha förklarat sig, säger hon i en intervju med DN.

I boken "Ludmila, svenskare kan ingen vara", som handlar om häckstjärnans liv, berättar Ludmila Engquist om både sin tuffa uppväxt i Sovjetunionen och hennes ständiga kamp mot såväl fysisk som psykisk ohälsa under och efter sin framgångsrika idrottskarriär.

Hon fick Bragdguldet 1997 och Jerringpriset 1996 och 1999 för sina framgångar i häcklöpning. Efter att ha vunnit två VM- och ett OS-guld bestämde hon sig för att byta bana. Hennes kropp hade tagit stryk av cancerbehandlingar och hennes koordination var inte längre densamma. Därför valde hon att försöka sig på att göra en satsning i bob. Målet var inställt på en OS-medalj i Salt Lake City 2002.

"Mardröm"

Satsningen fick dock ett abrupt slut 2001 under en dopningskontroll i Lillehammer i Norge. Ludmila Engquist hade testat positivt för anabola steroider. I sin nya bok förklarar hon för första gången vad som egentligen hände – att hon medvetet hade dopat sig för att bli upptäckt.

"Jag hatade att åka bob. Det var en fullständig mardröm. Konstant olust; före, under och efter träning - dag som natt", säger hon i boken.

Ludmila Engquist såg detta som sin enda utväg för att slippa fortsätta åka bob.

"Det fanns inget att dölja, jag ville ju åka fast. Få ett slut på vansinnet. Slippa rädslan. Ingen hade kunnat stoppa mig, inte ens jag själv. Nu skulle dopingpolisen ta mig."

Blev depressiv

Efter att ha åkt fast avslutade hon sin karriär och försvann ur rampljuset. Hon flyttade till Spanien och föll in i ett depressivt tillstånd. Där försökte hon ta sitt liv genom att överdosera värktabletter, men räddades av sin dåvarande make efter att han hoppat in genom ett fönster för att nå henne. Hon fick därefter magpumpas på sjukhus.

I en intervju med DN säger hon att "cancern är tillbaka för tredje gången" och att hon inte vet hur lång tid hon har kvar att leva.

Boken släpps den 13 september och är skriven tillsammans med Johar Bendjelloul och Henrik Johnsson.

Ludmila Engquist

Född: 21 april 1964 i dåvarande Sovjetunionen.

Bor: Casta Blanca, Spanien.

Familj: barnen Natalya Engquist och Elias Engquist.

Gren: 100 m häck.

Främsta meriter: OS-guld i Atlanta 1996, VM-guld i Aten 1997 (som svenska). VM-guld i Tokyo 1991 (som ryska).

Utmärkelser i urval: Jerringpriset 1996 och 1999, Bragdguldet 1997.

(TT)

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingLudmila Engquist när hon meddelade att hon avslutade karriären som häcklöpare. Arkivbild. Foto: Björn Larsson Ask/TT
Ludmila Engquist när hon meddelade att hon avslutade karriären som häcklöpare. Arkivbild. Foto: Björn Larsson Ask/TT
Nyheter

Ludmila Engquist: ”Min sista chans att berätta”

Isac Lifvakt/TT

Hon var häckdrottning med hela svenska folket. Men Ludmila Engquist försvann snabbt ur rampljuset efter sin dopningsskandal. Nu berättar Engquist, som är svårt sjuk i cancer, för första gången sanningen om skandalen i en ny självbiografi.

– Jag vet inte hur länge jag lever. Det här kan vara min sista chans att berätta. Det skulle kännas fel att dö och försvinna utan att ha förklarat sig, säger hon i en intervju med DN.

I boken "Ludmila, svenskare kan ingen vara", som handlar om häckstjärnans liv, berättar Ludmila Engquist om både sin tuffa uppväxt i Sovjetunionen och hennes ständiga kamp mot såväl fysisk som psykisk ohälsa under och efter sin framgångsrika idrottskarriär.

Hon fick Bragdguldet 1997 och Jerringpriset 1996 och 1999 för sina framgångar i häcklöpning. Efter att ha vunnit två VM- och ett OS-guld bestämde hon sig för att byta bana. Hennes kropp hade tagit stryk av cancerbehandlingar och hennes koordination var inte längre densamma. Därför valde hon att försöka sig på att göra en satsning i bob. Målet var inställt på en OS-medalj i Salt Lake City 2002.

"Mardröm"

Satsningen fick dock ett abrupt slut 2001 under en dopningskontroll i Lillehammer i Norge. Ludmila Engquist hade testat positivt för anabola steroider. I sin nya bok förklarar hon för första gången vad som egentligen hände – att hon medvetet hade dopat sig för att bli upptäckt.

"Jag hatade att åka bob. Det var en fullständig mardröm. Konstant olust; före, under och efter träning - dag som natt", säger hon i boken.

Ludmila Engquist såg detta som sin enda utväg för att slippa fortsätta åka bob.

"Det fanns inget att dölja, jag ville ju åka fast. Få ett slut på vansinnet. Slippa rädslan. Ingen hade kunnat stoppa mig, inte ens jag själv. Nu skulle dopingpolisen ta mig."

Blev depressiv

Efter att ha åkt fast avslutade hon sin karriär och försvann ur rampljuset. Hon flyttade till Spanien och föll in i ett depressivt tillstånd. Där försökte hon ta sitt liv genom att överdosera värktabletter, men räddades av sin dåvarande make efter att han hoppat in genom ett fönster för att nå henne. Hon fick därefter magpumpas på sjukhus.

I en intervju med DN säger hon att "cancern är tillbaka för tredje gången" och att hon inte vet hur lång tid hon har kvar att leva.

Boken släpps den 13 september och är skriven tillsammans med Johar Bendjelloul och Henrik Johnsson.

Ludmila Engquist

Född: 21 april 1964 i dåvarande Sovjetunionen.

Bor: Casta Blanca, Spanien.

Familj: barnen Natalya Engquist och Elias Engquist.

Gren: 100 m häck.

Främsta meriter: OS-guld i Atlanta 1996, VM-guld i Aten 1997 (som svenska). VM-guld i Tokyo 1991 (som ryska).

Utmärkelser i urval: Jerringpriset 1996 och 1999, Bragdguldet 1997.

(TT)

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024