Vindkraften går som helhet med kraftig förlust i Sverige. Situationen är snarlik i Storbritannien. Nu har Finland sällat sig till skaran av länder där vindkraften blöder ekonomiskt. Orsaken är överetablering som leder till låga priser när det blåser. Finlands motsvarighet till Svenska Kraftnät har dessutom stoppat fler anläggningar eftersom nätet inte klarar mer.
Vindkraften har byggts ut kraftigt i Finland de senaste åren, och det har nu lett till rekord i produktion. På bara drygt två år installerades vindkraft som vid maximal produktion ger nästan dubbelt så mycket som den finska kärnkraften. Därmed borde allt vara frid och fröjd – eller … ?
Mungiporna är allt annat än riktade uppåt i den finska vindkraftsindustrin. Branschen blöder, och orsaken är i allt väsentligt densamma som i den västra halvan av den forna stormakten. Precis som i Sverige har nu vindkraften blivit sin egen kannibal. När det blåser producerar vindkraften mer än behoven, vilket leder till låga eller till och med negativa elpriser.
Faktum är att Finland nu har tagit över den europeiska förstaplatsen i den inte helt hedersamma tävlingen om flest timmar med negativa priser. Man hade negativa priser åtta procent av tiden, och räknar man in tiderna med elpriset noll hamnar man på tio procent av tiden.
Ett annat sätt att illustrera den bistra ekonomiska situationen för den finska vindkraften är att den i snitt fick runt 30 öre per kilowatttimme för sin el medan priset i snitt låg på 46 öre. Den fick alltså runt 30 procent lägre ersättning på grund av kannibaliseringseffekten.
Finland har den europeiska förstaplatsen i tävlingen om flest timmar med negativa priser.
Dessa bistra realiteter motverkas i någon mån av olika former av stöd till vindkraften. Utan dessa skulle konkurserna troligen ha börjat likna situationen i Sverige. En del av dessa stöd är att ersättningen till vindkraften garanteras oavsett marknadens elpris. Detta leder till att det kan löna sig att producera även vid extremt låga priser, vilket pressar ner priset ännu mer. Detta drabbar inte bara vindkraften utan all elproduktion. Med hjälp av skattepengar mildrar man förlusten för annars olönsam vindkraft, och minskar vinsten i lönsam annan elproduktion, eller rent av vänder vinst till förlust.
Inte bara ägarna av vindkraftverk har fått ont i plånboken. Även Fingrid, den finska motsvarigheten till Svenska Kraftnät, har fått ekonomiska utmaningar.
Ett problem är att vindkraften i hög grad är koncentrerad till Österbottens kustland, där det i dag finns produktion motsvarande nästan hela Finlands kärnkraft vid starka vindar, och väldigt låg produktion vid stiltje. Det finska stamnätet är varken byggt för full kapacitet eller för kraftiga variationer i överföringen. Att bygga i kapp överföring för denna situation är varken billigt eller snabbt gjort.
Detta har lett till att Fingrid har satt stopp för ytterligare vindkraft längs kusten till allra tidigast år 2027, helt enkelt eftersom nätet inte klarar att överföra denna el till andra delar av landet.
Finland har också något av ett rekord i låg produktion från vindkraft, eftersom man vid några tillfällen har haft negativ (!) produktion. Vissa vindkraftverk behöver lite el även då det är vindstilla, för att hålla system varma eller för att långsamt baxa vingarna för att dessa inte ska deformeras av att stå stilla längre tider. Rekordet från i fjol är minus 23 megawatt, vilket motsvarar elanvändningen i en småstad.
Vindkraftverk har enklare generatorer än dem som används i större vattenkraftverk och i kärnkraftverk. Orsaken till detta är ekonomisk; det skulle bli mycket dyrt att utrusta vindkraftverken med de generatorer med hög prestanda som kärnkraft och storskalig vattenkraft använder. I stället används kraftelektronik för att ”tvätta” strömmen så att den motsvarar systemets krav, men resultatet blir långt ifrån perfekt. Med en hög andel vindkraft i elsystemet krävs därför dyr och komplicerad specialutrustning för att bota problemen som vindkraften skapar.
Ett exempel på vad som kan krävas för att hålla elnätet stabilt ges av att Fingrid nu bygger en enorm synkronkompensator på den finska västkusten, ungefär i höjd med Skellefteå. Detta är ett 83 ton tungt stålhjul, vars enda uppgift kommer att vara att snurra runt med 3 000 varv i minuten för att stabilisera elsystemet.
Det senaste året har nästan inga nya beslut fattats om byggnation.
Totalt kommer den att tillföra något under två procent av den stabilitet som anses vara absolut minimum i det nordiska elsystemet. Kostnaden är nära en halv miljard kronor. Denna kostnad belastar inte vindkraften utan läggs ut på alla elkunder. Detta bygge är inte den enda dyra åtgärd Fingrid vidtar, utan även annan speciell utrustning installeras för att stabilisera elsystemet.
Allt detta har kraftigt kylt av intresset för att investera i ytterligare vindkraft. En hel del byggs just nu, men då handlar det om anläggningar där besluten togs för flera år sedan. Det senaste året har nästan inga nya beslut fattats om byggnation.
Tidigare annonserade planer för vindkraft på land innefattar fem gånger så mycket effekt som Finland använder en kall vinterdag. Dessutom har planer på dubbelt så mycket som denna kalla vinterdag presenterats för vindkraft till havs, detta i ett land där i stort sett allt hav fryser på vintern.
Det förefaller inte troligt att dessa planer blir verklighet. Dessa har i hög grad motiverats av olika former av ekonomiskt stöd och marknadssituationen innan vindkraften hade hunnit bli så stor som i dag. Dessutom fanns det tidigare – som i Sverige – planer på extremt elslukande nya industrier. Även dessa planer ser nu ut att ha lugnat ner sig betydligt.
