Finns det strukturer i samhället som gör att kvinnor tvingas till en underordnad ställning? Vem har inte deltagit i sådana diskussioner? Men föga kunde jag ana att de en dag skulle gälla vilka träd jag bör fälla.
När jag går loss med såg och yxa på ägorna uppstår ibland diskussioner om ett träd ska få stå kvar eller inte. Jag, frun och barnen – liksom ibland de i granngården – kan ha olika åsikter om det lämpliga i ett träds vara eller inte vara. Det brukar gå att komma överens, och jag får oftast börja såga efter att jag förklarat varför just det träd jag siktat in mig på måste fällas för att resten av trädgården och odlingarna ska kunna blomstra och frodas. Men när vi häromdagen hade en tidig kräftskiva med gäster började dessa protestera när jag berättade att jag hade för avsikt att fälla de tre stora björkarna vid smedjan. Det blev märkligt animerade diskussioner, och om även de förbipasserande på grusvägen intill gården stannat upp och lagt sig i och haft invändningar hade jag inte blivit förvånad. Björkar har tydligen en för mig okänd – och stor – plats i mångas hjärtan.
De rent trädgårdstekniska skälen till att jag vill få bort björkarna är enkla. Det rör sig förvisso om ståtliga och vackra björkar. De är alla omkring 20 meter höga – men det är just det som är problemet. Varje björk suger upp hundratals liter vatten per dygn. Marken blir torr och ofruktbar, och problemet går inte att lösa genom att plantera växter som klarar sig under ökenliknande förhållanden, eftersom björkarna också lägger omgivningen i skugga. Om björkarna får stå kan man i bästa fall hoppas på lite ynkliga marktäckare som klarar torrskugga, som röd sockblomma eller ormöga. Inte fult, men inte heller särskilt vackert. Det hela är väl kanske så enkelt som att jag inte vill att några björkar ska bestämma vad som kan växa på tomten. Men för första gången ställdes jag nu inför argument mot fällning som inte byggde på bedömningar av trädets påverkan på växtligheten.
