Det är bekvämt med ett omsorgssamhälle. Institutioner sköter om gamla, sjuka och barn. Var och en är sig själv närmast. Mår vi bra i längden av det? Viktigast för hälsan är ju att hitta mening i livet och känna sig behövd. Kanske beror kvinnors ohälsa på att de lurats till att vara behövda överallt och hela tiden – vilken stress!
Nödvändigheten att äta är ofta det enda behov som vi vuxna ser till att alltid ha tillfredsställt. Hungern är ett tydligt överlevnadsbehov och lätt att avhjälpa. Men lika viktigt för överlevnaden på längre sikt är att få rörelse, gemenskap, bli sedd, ha lagom mycket att göra och ha realistiska förväntningar på sig. I dag har vi svårt att hitta den balansen.