Sveriges beredskap mot avsiktliga attacker uppvisar allvarliga brister i både samverkan och kommunikation. En ny forskningsöversikt från Örebro universitet som pekar på att krisplaner ofta är missvisande och att kommunikationen riskeras att nedprioriteras vid en attack.
Sverige behöver stärka sin förmåga att hantera avsiktliga attacker med kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära eller explosiva ämnen. Det visar en ny forskningsöversikt från Örebro universitet som identifierar fyra stora utmaningar inom samhällets krishantering: bristande utbildning och resurser, missvisande beredskapsplaner, organisatoriska hinder samt svagheter i kommunikationen.
Forskningen omfattar 110 vetenskapliga studier av så kallade antagonistiska CBRNE-händelser, där allt från räddningstjänst, sjukvård och polis till militär och frivilligorganisationer har granskats. Trots att avsiktliga attacker med dessa ämnen är ovanliga, kan följderna bli mycket allvarliga. Med ett allt mer instabilt omvärldsläge växer därför behovet av en fungerande och integrerad beredskap.












