Den här krönikan handlar om självklarheter: Den som vinner har vunnit, och den som förlorar har förlorat. Och båda sakerna bör tas med ro. Eller har jag missuppfattat allt?
Fotboll och politik är dagens ämnen. Vi börjar med fotbollen, för det är den jag är mest förtjust i. Som gammal helsingborgare har jag i 65 år hejat på Helsingborgs Idrottsförening, HIF. Det är naturligt, jag är ju född i Sundets pärla. På samma sätt är det helt logiskt att en Malmöbo hejar på MFF. Ibland möts de i en match (inte så ofta, eftersom de för närvarande spelar i olika divisioner), och då hejar fansen på respektive lag. Men inte behöver vi hata varandra!
Jag har kloka, vuxna Helsingborgsvänner som hatar allt vad Malmö FF heter. Men just i detta fall tror jag att de blivit tossiga. Och om nu en supporter ska hata alla motståndare, vilka ska vi då möta? Det är väl bra att det finns en uppsjö av andra lag, annars blir det ju inga matcher. Dessutom, var tredje allsvensk chef överväger att sluta, efter hat och hot – från det egna lagets supportrar! Ur led är tiden.
