Stora mineralfyndigheter tänder förhoppningar om ekonomisk utveckling, infrastrukturinvesteringar och arbetstillfällen i de intilliggande samhällena, när bulldozrar, lastbilar och borrutrustning rullar in. Kina, som sitter på biljoner i amerikanska reserver och har en glupsk aptit på naturtillgångar, hoppas kunna locka Grönlands befolkning att ytterligare frigöra sig från det danska styret för att understödja sina ansträngningar att ta arktiska tillgångar i besittning.

Men jobben och utbildningarna tycks bara vara undflyende drömmar. Gruvindustrin förlitar sig på stor, tung och dyr utrustning som tillhandahålls av en handfull utländska företag, vars noggrant reglerade servicekontrakt historiskt sett inte har gagnat de lokala aktörerna. Grönland måste ta fram skicklig personal och ombesörja yrkesutbildningar, då det troligen kan komma begränsningar i arbetskraftstillförseln när fler gruvprojekt blir aktuella.

Grönland är ett autonomt territorium i Danmark med begränsat självstyre. 2009 fick Grönland utökad självständighet och kan nu fatta egna beslut i fråga om investeringar, undantaget frågor som rör utrikespolitiken eller rikets säkerhet. Så även om självstyret i princip tillåter Grönland att agera på egen hand är den politiska verkligheten mer komplicerad, på grund av de kopplingar till Köpenhamn som fortfarande finns. Danmark står för merparten av skatteintäkterna medan Grönland, som länge varit en underutvecklad fiskeregion, har stora tillgångar av guld, diamant, zink, platina, nickel, järn och sällsynta jordarter.