Sverige hade en gång ett elsystem i världsklass. Vattenkraft och kärnkraft gav trygghet, stabilitet och låga priser. När industrin expanderade och vintrarna bet hårt fanns alltid kraft i reserv. Det var en grund att stå på som gjorde landet konkurrenskraftigt.
Sedan följde decennier av politiska låsningar. Reaktorer stängdes i förtid, energiskatter förvrängde marknaden, och investeringar i planerbar kraft sköts på framtiden. Ideologiska beslut fick väga tyngre än tekniska fakta. Resultatet ser vi i dag: höga priser, risk för effektbrist och en industri som famlar efter långsiktiga villkor. Sverige gick från föredöme till varnande exempel.
När regeringen nu öppnar för statliga lån på 220 miljarder kronor för nya reaktorer markerar det en nödvändig kursändring. Utöver det avsätts en riskreserv på ytterligare 290 miljarder. Det innebär att staten är beredd att ta på sig ett ansvar av historiska proportioner för att säkra ny kärnkraft. Finansmarknadsminister Niklas Wykman betonar att det inte är fråga om någon glädjekalkyl. Tvärtom bygger beräkningarna på erfarenheten att många projekt i Europa blivit både dyrare och mer tidskrävande än väntat.