Vem bär ansvaret för att femårige John Walter kunde rymma från ett HVB-hem och drunkna? Enligt föräldrarna är det Falu kommun, som beslutade att placera pojken på boendet trots bristerna där. Nu prövas saken i hovrätten.

– Jag tänker på honom varje dag, säger pappan Hans-Erik Sjöholm.

John Walter var en mycket aktiv femåring och krävde konstant uppsikt för att inte rymma. Föräldrarna som var separerade och bodde i olika städer sökte hjälp och stöd från kommunen. Det slutade med att pojken i maj 2021 placerades på ett HVB-hem i Hagfors, enligt ett beslut från Falu kommun.

Drygt två veckor senare rymde John Walter från hemmet, då personalen en kort stund saknade uppsikt över honom. Några timmar senare hittades han drunknad i närliggande Uvån.

Två anställda på hemmet dömdes i tingsrätten för att ha vållat pojkens död, men friades senare i hovrätten.

Ivo-kritik

Parallellt stämde föräldrarna Falu kommun på skadestånd, och tog fasta på att pojken placerats på ett hem som flera gånger kritiserats av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo).

Men kommunen friades i tingsrätten. Enligt rätten var det inte säkerhetsbristerna på hemmet som ledde till pojkens död, utan det faktum att han lämnats utan uppsikt – trots att kommunen framhöll att två personer alltid behöver ha uppsikt över pojken.

Alexandra Loyd, jurist vid Centrum för rättvisa som företräder föräldrarna, hoppas på ett annat utfall i Svea hovrätt som håller huvudförhandling i det överklagade målet på onsdagen.

– Kommunen har placerat en väldigt aktiv femåring på ett starkt kritiserat HVB-hem nära väg och vatten med en bristfällig inhägnad. Det är obegripligt.

Europakonventionen

Enligt Loyd har kommunen överträtt John Walters rätt till liv enligt Europakonventionen, då man inte vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa hans säkerhet.

Hans-Erik Sjöholm, pappa till John Walter, säger att det efter de friande domarna har känts som att sonen är rättslös.

– Eftersom det här inte har fått någon lösning känns det som att han befinner sig i ett rättslöst tillstånd. Det känns väldigt hemskt.

Snart fyra år efter händelsen tänker han fortfarande på sonen varje dag.

– Han är med mig hela tiden, säger han.

Med en fällande dom hoppas han framför allt kunna hjälpa andra föräldrar i framtiden. Enligt Alexandra Loyd är målet att något liknande aldrig ska kunna ske igen.

– Det är först när man kan konstatera vem det är som är ansvarig och vem som har gjort fel, som man kan göra saker bättre till framtiden. Därför behövs ett vägledande avgörande, säger hon.