Nu var det tänkt att det skulle råda fred i Mellanöstern, men planen sattes inte i verket. USA och Iran sätter hårt mot hårt och står ännu längre ifrån varandra i de avgörande frågorna.
Enligt USA:s och Irans avsiktsförklaring från den 17 juni skulle de försöka lösa krigets knäckfrågor inom 60 dagar. Strider skulle upphöra, oljan skulle flöda, iranskt uran skulle hanteras och sanktionerna lättas.
På måndagen hade de 60 dagarna gått, och något avtal tycks inte ha förlängts. Inte mycket tyder på att lösningar och fred har kommit närmare under sommaren – snarare tvärtom.
Irans president Masoud Pezeshkian med ett samförståndsavtal som bär hans och USA:s Donald Trumps underskrifter, i mitten av juni. Foto: Irans presidentkansli via AP/TT
Uranet
Ett krigsmål som USA har stått fast vid sedan krigsutbrottet är att Iran aldrig får ha kärnvapen.
Enligt avsiktsförklaringen skulle USA och Iran tillsammans ta fram en plan för hur Irans höganrikade uran ska hanteras – parallellt med amerikanska sanktionslättnader.
Det uppstod tidigt oenighet om huruvida IAEA:s inspektörer var välkomna för nya besök, eller vem som skulle utföra arbetet med uranet. Enligt Iran har det inte skett några vidare förhandlingar alls. USA har återkommande hotat att anfalla Irans kärnanläggningar på nytt.
Oljan
USA krigar för att oljepriset ska gå ned, sade JD Vance i fredags. USA:s vicepresident placerade då frågan om kärnenergi som tvåa på prioriteringslistan.
Oljepriset har stigit till följd av Irans motdrag i kriget. Efter USA:s och Israels inledande anfall riktade Iran militära hot och anfall mot trafiken i Hormuzsundet – och tog därigenom en femtedel av världens oljeexport som gisslan.
Enligt avsiktsförklaringen skulle Iran få en administrativ roll vid en öppning av sundet. Det har de tagit fasta på, hävdat full kontroll och beskjutit fartyg som ansetts bryta mot reglerna. USA har svarat med nya anfall.
Iran kräver att USA börjar göra eftergifter för att sundet ska öppnas ens tillfälligt, men att gå med på de kraven innebär i praktiken att kontrollen över Hormuzsundet och en stor del av världsekonomin läggs i iranska händer.
Vapenvilan
Avsiktsförklaringen skulle följas av vapenvila och samtal.
I stället small det först i Libanon, där USA:s allierade Israel trappade upp strider mot Iranallierade Hizbollah. Det visade sig tidigt att parterna inte var överens om huruvida Libanon omfattades.
Irans fartygsattacker följdes av nya amerikanska bombningar, vilka följdes av iranska anfall mot en rad länder i regionen. Den Iranallierade Huthirörelsen i Jemen har dessutom angripit oljetankrar i Röda havet.
I praktiken har nästan inga av avsiktsförklaringens 14 punkter uppfyllts. I ett ordkrig inför öppen ridå har USA och Iran varit oeniga om vad det är för samtal som förs, om de förs.
