Det medeltida klosterlivet var kanske inte för alla. Bortsett från att det krävdes att man kom från en familj som hade pengar, så var säkert inte alla tillräckligt fromma. Men klosterhistorien visar att det inte var ett händelselöst liv. I alla fall inte på Vadstena kloster, och sannerligen inte för Ingeborg av Holstein.

Som dotter till den tyske hertigen Gerhard VI av Holstein och hans hustru Elisabet av Braunschweig-Lüneburg, och född omkring år 1396, var Ingeborg av Holstein också moster till den danske kung Kristian I, unionskung och med ett horn i sidan till Sverige i allmänhet och till Karl Knutsson Bonde i synnerhet. Men det började inte så.

Det började med att Ingeborg, knappt tio år gammal, placerades i Vadstena kloster av drottning Margareta, dotter till Valdemar Atterdag. Detta med påvens speciella tillstånd och säkerligen med en dansk baktanke. Här steg Ingeborg snabbt i rang och valdes till abbedissa för första gången 1447, som efterträdare till Bengta Gunnarsdotter, en abbedissa som styrt klostret genom turbulenta tider, men aldrig orsakat turbulensen själv. Detta kan inte sägas om Ingeborg. Som abbedissa visade hon förvisso prov på både omsorg och beslutsamhet, och blev känd för sitt rättvisa och kloka sätt att hantera både bröder och systrar. Klostret må ha blomstrat under hennes första sejour som abbedissa, men trots att hennes kontakter med Europas furstehus stärkte Vadstenas rykte som en plats för både lärdom och diplomati blev denna första period inte långvarig.