Många som släktforskar har stött på dem i familjeträdet: de indelta soldaterna. Men vilka var de egentligen? Vad innebar det att vara indelt och hur skilde de sig från de värvade soldaterna? På många platser i Sverige finns de kvar, torpen där den indelte soldaten fick bruka sin jord och leva sitt liv, beredd att gå i krig.
Kung Karl XI grundade 1682 indelningsverket, vilket var ett personalfinansieringssystem inom svenska staten och försvaret, grundat på naturahushållning. Benämningen har i senare tid ofta använts specifikt om de indelta soldaterna, men handlade om mycket mer än dem. I indelningsverkets system ingick nämligen också ”det ständiga knektehållet”. Det innebar att en eller flera gårdar, under översyn av indelningsverket, gick samman och bildade rusthåll och rotar som ansvarade för en ryttare, soldat eller båtsman, vilken de dels avlönade, dels gav ett soldattorp med tillhörande jord att odla. Varje officer fick en gård att leva på i fredstid och dessutom lön. De gårdar som egentligen ägde jorden som tilldelades soldaten delades in i rotar. Normalt ingick det två gårdar i en rote, men om det handlade om små gårdar så kunde en rote utgöras av tre gårdar.
Det som bönderna lade ner på detta system räknades som deras skatt till staten. Som kompensation för sin insats slapp de inblandade bönderna dessutom att själva bli utskrivna som soldater, vilket självfallet var en fördel även för staten: även i händelse av krig behövdes folk som producerade maten.
