Den 27 juli ingick USA och EU ett handelsavtal som beskrivs som en politisk seger för Donald Trump. Många ogillar det dock just därför. För att förstå varför hans handels- och tullpolitik ser ut som den gör behöver man frigöra sig från flera samtida politiska och ekonomiska trossatser, skriver USA-kännaren Anders W. Edwardsson.
Handelsavtalet mellan EU och USA beskrivs som en stor framgång för Donald Trump, vilket det också var. Avtalet ger många amerikanska företag fritt tillträde till den europeiska marknaden, samtidigt som många europeiska företag nu måste börja betala högre tullar. EU måste också minska byråkratin för amerikanska exportörer, förenkla handeln med jordbruksprodukter samt, fram till 2028, öka sina investeringar i USA med 600 miljarder dollar och köpa amerikansk energi för 750 miljarder dollar – för att bara nämna några punkter.
Att EU tvingades skriva på ett så ogynnsamt avtal beror på att unionens ekonomi bygger på höga skatter, omfattande regleringar och offentliga investeringar, medan USA har låga skatter, få regleringar och privata lösningar. Enligt Världsbanken har EU, på grund av detta, vuxit så mycket mindre än USA att den amerikanska ekonomin i dag är en hel tredjedel större än EU:s. Ursula von der Leyen kom alltså till förhandlingarna med Trump utan starka kort – och tvingades lägga sig platt.
