Energipolitiken har länge varit en tummelplats för ideologiskt önsketänkande, där framför allt kostnader har varit underordnade. Vi har nu haft flera spektakulära misslyckanden inom detta område. I sitt energipolitiska program förespråkar Socialdemokraterna ännu fler satsningar av samma typ.
”Hvad vilja Socialdemokraterna?” Rubriken på August Palms föredrag 1881 kan tjäna som ingång till en granskning av det största oppositionspartiets energipolitik inför valet i höst. Om man läser vad partiet anger på sin webbplats framträder några intressanta drag värda en lite djupare analys.
Det tidigare motståndet mot kärnkraft är nu borta – åtminstone officiellt. Man slår fast att kärnkraft är viktigt och kommer att fortsätta att vara så under överskådlig tid. Samtidigt kan undertecknad inte frigöra sig från känslan att detta sker motvilligt. Partiet påpekar att det är tillåtet att bygga ny kärnkraft, men anger inte någonstans att man skulle välkomna ny kärnkraft. Än mindre anger man hur mycket ny kärnkraft man skulle vilja se – eller ens tolerera.
